Jag är ett trasigt åderbrock, som långsamt kryper sig genom kroppen.  Jag är ett ärrat ollon, trasigt och förstört av lång tid av hårda ytor och vårdslös behandling.
Jag är ett ostämt piano. En bortglömd leksak. Jag är lågstadiets dåliga fotboll, ratad, sist vald när de bästa redan är tagna. Jag är smutsig, utsliten, undangömd längst ned i lådan.

Summera mig och du finner att komponeterna är dysterhet och ovisshet.

Jag är det vissna blomman, den mögliga maten, den felmonterade produkten. Jag är luddet i naveln, som du gång på gång drar bort och kastar iväg. Jag är den försvunna skruven i en Ikealåda som retar gallfeber på dig. Jag är en ihärdig mygga som du viftar bort, jag är den blodsugande fästingen du föraktar, drar bort och bränner till döds på spisen.

Addera mig med mig själv och du ser att resultatet är noll.

Jag är din smutsdisk som ger dig magknip. Jag är ditt stökiga rum. Jag är ditt otvättade badrum. Jag är ditt ovårdade hår, svetten under dina armar. Jag är dina fula finnar. Jag är fetma på din kropp.
Jag är din influensa som får dig må illa. Jag är tumören som skadar. Jag är din cancer som dödar.

Dra roten ur mig och reslutatet blir enbart tomhet.


Jag är bara en av alla resultat av dataåldern, facebook, msn och 1010101010, där siffran noll beskriver mig bättre än en sammansättning av dem båda. Jag är en packad, matad, seedad, nedladdad, uppackad blåögd blodsprängd blådåre, fri som en fågel men emotinellt tillfångatagen och inständ i en bur.
Jag önskar det vore annorlunda.

Jag är, bara jag.




Resultat av tok för mycket frirum för hjärnan, på ett allmänt hjärndött jobb.

Ska försöka ta tag i bloggen lite mer seriöst, så fort jag gett mig själv tid att fixa Ps igen.