Det inte är inte sant. Jag har halkat dit igen.

Vanligtvis är inte 01:12 en speciellt påträngande och jobbig tid på dygnet, men nu när jag av någon oförklarlig anledning valt att bli en kl 9 människa är det helt plötsligt mer eller mindre fruktansvärt att vara vaken vid den här tiden.
Ändå är jag det.

Jag har spenderat de senare timmarna med att fundera väldigt mycket, vilket inte betyder inte att jag kommer fram till något konkret, för det gör jag aldrig.
Framtid är något som gör mig illamående, då jag är i ständigt behov av att veta vad den har att erbjuda, även om det i största del är mitt eget val vad jag väljer att göra.
Om jag nu kommer på något ascoolt och jävligt givande.

Nääh

Usch, det enda jag kan se inom den närmsta tiden är att den ständigt frånvarande sommaren förr eller senare är tvungen att uppenbara sig, och då är jag där, och ska ge mig bara fan på att göra något av den. Även om det med mycket sannolika skäl kommer betyda att jag åter igen låser in mig på Arla.

Vilket genererar pengar.

Som skapar möjligheter.

Jag ska åka utomlands.


Mamma en fet sommareftermiddag. Väldigt fin dag faktiskt.